Det här med unghästar..
Idag känner jag mig lite uppgiven..
Det har gått SÅ bra med Nils i stort sett hela tiden. Men på senaste tiden har han börjat spänna sig och varit mer nervös när Magda suttit/ridit på honom. Antagligen blev han lite skrämd när han kastade av Magda för ett par gånger sedan.. Vilket va HELT och fullt hans eget fel.
Vi har efter den gången tagit det mycket lugnt och jag har nästan alla gånger gått med och lett dom med longeringslinan/longerat på volt. Det har gått bra. Vi har kommit fram till att han är mycket känslig och tycker inte om när "spöt" viftar, därför har Magda undvikit att rida med det.
Idag.. Va han mer spänd än vanligt.. Inte till en början dock när jag longerade, då va han cool. Men när Magda precis suttit upp och vi har gått iväg max 5 m, kastar han sig upp och slänger sig. Jag håller i för glatta livet men när han skjuter till är det inte så lätt att varken sitta kvar eller hålla honom på marken.
Jag såg hur Magda flög av i en hiskelig fart och allt gick så fasligt snabbt!
Lyckligtvis gick allt bra! Inga brutna ben och Magda kunde köra bilen hem sen.
Men det känns så retligt! Så nu försöker vi klura ut en plan så inga fler "tårtor" kan inträffa. Vi kom i alla fall fram till: inget kraftfoder! För han har fått upp både hullet och konditionen bra och i det här fallet behöver han inte ha så mycket kondis, det bidrar ju till att han blir ännu mer "laddad". Sen funderar vi även på att tömköra.
Min tanke som for genom huvudet va även NH-träning. Vänja honom vid "läskiga" saker och få honom trygg med det.
Det här med unghästar är en hel vetenskap. Men tänk va lycklig man blir när dom gör framsteg, även om det inte är stora sjumilasteg. För minsta lilla blir man överlycklig.
/N
