Året som gått!
Nu går 2015 mot sitt slut. Ett år som för mig varit mycket bra och ett år jag kommer minnas av olika anledningar.
Tävlingssäsongen började jättebra! På vår säsongsdebut i Rappestad 6/6 blev jag och Molly 2:a i 80 cm klassen med stilbed. Efter det fortsatte det att rulla på med, för det mesta, fina rundor och nöjda resultat.
I September fick vi tyvärr säga farväl till Penny som fick galoppera vidare på dom evigt gröna ängarna i hästarnas himmel. Fantastiska, underbara Penny som är älskad och saknad av många! ❤️️ 
Jag och Lena fanns vid hennes sida tills hennes sista andetag. En mycket stark och sorglig upplevelse. Men samtidigt kändes det bra i hjärtat, att veta att hon inte längre hade ont.
Bästa köpet i år är helt klart Jambal! En häst jag köpte som sällskap men som jag även ridit på en del och som kommit mig varmt om hjärtat. En otroligt go häst som älskar livet! Nu har jag till och med drömmar om honom, även om det är långt ifrån verklighet så är det så mycket bättre än vad jag tänkt mig från början!
Utbildningen av Nils har sakta men säkert gått framåt. Det bästa är att skynda långsamt. Vi har tagit ett steg i taget och med tanke på att jag för det mesta är själv när jag hanterar honom tycker jag att vi gjort framsteg. Han är en läraktig häst som är tålig och för det mesta cool. Till nästa år blir det mer fokusering på lastningen, då har jag min snälla kompis Mathilda till hjälp, så vi kommer iväg till ridhus och kan löshoppa, sen ska jag väl försöka komma upp i sadeln på riktigt någon gång..
Att bli mamma till Maya va förstås årets höjdpunkt! Att vara mamma är ett heltidsjobb, ett roligt sådant. Att kombinera hästar och stallfix med att vara småbarnsförälder är som att ha två heltidsjobb. Jag fick ofta höra: när du får barn kommer du inte hinna med stallet och hästarna. Men jag känner lite såhär, allt går bara man vill. Varför ska man ge upp sitt intresse bara för att man blivit förälder? Självklart får man prioritera och när jag säger att dygnet borde ha fler timmar förstår nog alla föräldrar vad jag menar. När jag får en stund för mig själv i stallet mår jag verkligen bra. Det är då jag hämtar energi och orkar mer.
Att ha varit mammaledig har inneburit, självklart att ta hand om Maya, men också mycket stallpyssel och ridning. Jag känner att det här året har jag verkligen haft tid att rida, åka på träningar och dom tävlingarna jag har velat utan att jobbet ställt till. Maya har varit med när jag ridit hemma och när vi åkt iväg har andra snälla personer ställt upp om inte Martin kunnat ta hand om Maya. Tack snälla mamma, Eva och Ina utan er skulle jag inte kommit iväg!
Tävlingssäsongen började jättebra! På vår säsongsdebut i Rappestad 6/6 blev jag och Molly 2:a i 80 cm klassen med stilbed. Efter det fortsatte det att rulla på med, för det mesta, fina rundor och nöjda resultat.
Jag och Lena fanns vid hennes sida tills hennes sista andetag. En mycket stark och sorglig upplevelse. Men samtidigt kändes det bra i hjärtat, att veta att hon inte längre hade ont.
Bästa köpet i år är helt klart Jambal! En häst jag köpte som sällskap men som jag även ridit på en del och som kommit mig varmt om hjärtat. En otroligt go häst som älskar livet! Nu har jag till och med drömmar om honom, även om det är långt ifrån verklighet så är det så mycket bättre än vad jag tänkt mig från början!
Utbildningen av Nils har sakta men säkert gått framåt. Det bästa är att skynda långsamt. Vi har tagit ett steg i taget och med tanke på att jag för det mesta är själv när jag hanterar honom tycker jag att vi gjort framsteg. Han är en läraktig häst som är tålig och för det mesta cool. Till nästa år blir det mer fokusering på lastningen, då har jag min snälla kompis Mathilda till hjälp, så vi kommer iväg till ridhus och kan löshoppa, sen ska jag väl försöka komma upp i sadeln på riktigt någon gång..
Hoppas att ni alla får ett riktigt bra nyår och en bra start på nya året, och kom ihåg: inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid!
/N
